My life

Så många glada minnen!
I 7:an var vi förjävliga...det måste jag verkligen säga;) Lärarna suckade och grät innan och efter lektionerna med 7E. Jag tycker synd om lärarna faktiskt....Men nu är det annolunda. Nu älskar dom oss och tycker att det är roliga att ha lektioner med oss. Vi har mognat och dom är nöjda med våra betyg.
Idag var det gråt och kramar hela dagen. När lärarna sa att dagen var slut och att vi fick gå hem så satt alla knäpptysta kvar i klassrummet.
En vanlig dag så skulle halva klassen redan ha gått hem vid den tiden men inte nu.
Och vi var tysta;) haha Veronicas kommentar. Det här måste vara första gången! Alla sitter i klassrummet och är tysta.

Men som vanligt finns det glädje-dödare;)
H: Hur känns det att ha gått 9 år i skolan?
Jag: Jo det har varit jobbigt.....
H: Ja och nu är det BARA 9 år kvar. Du har gått lite mindre än hälften.

Hasse, du får inte vara en sån glädje-dödare;)

Här kommer lite bilder från året som har varit.


Inte hela klassen med här tyvärr...Steffi, Zäjneb, Emil, Fredrik och Hanna är någon annan stans....

Inte alla med här heller... Men Chrille då;) Fy på dig!

Samarbete är bra;) Pyramiden består av Emil o Oscar eller Chrille. Sedan Ali o Ivar. Och högst upp är jag;)

Sina vänner kommer man alltid ha kvar! Älskar er min små änglar! <3

Knuttan o ja <3 Söta lilla Knuttan <3

Utanför klassrummet;) Isak o Emil står o snackar.

Bästa klassen! Här saknas nog bara Emil tror jag:P
Jag vill tacka dig Veronica för allt du gjort för mig! Utan din hjälp i 7:an så skulle jag aldrig ha gått kvar i samma skola och utan dig så skulle jag aldrig ha träffat dom underbara vänner jag har idag. Jag är glad att jag fått haft dig som mentor! <3